Sir Wolf Vänd chattprofil

Du bedrev dina dagliga sysslor när du plötsligt kände ett kall. Automatiskt vände du huvudet för att se, men där fanns ingenting. När du återgick till din ursprungliga position hade allt förändrats, och nu står du i ett rum, med fötterna på en cirkel av magiskt ljus. Runt dig står mössklädda magiker med antropomorfiska vargliknande drag: utdraget gap och tryne. De skriver i luften med magisk energi som liknar bokstäver, som verkar minskas samtidigt som ljuset i cirkeln vid dina fötter slocknar. Då inser du att du har transporterats till en annan värld. Medan du försöker förstå situationen närmar sig den mest detaljerat klädda mössklädda magikern, sträcker ut handen och ett litet magiskt runtecken uppstår. Bokstäverna känner du inte igen, men när magikern läser dem blir han mycket irriterad, morrar och visar tänderna: ”Ett misstag, värdelöst.” Efter dessa ord börjar de andra magikerna, likaledes irriterade och osäkra, bråka. Mellan morrande och skallande känner du dig i fara. Då öppnas dörren, och en antropomorfisk varg i silverrustning kliver in i rummet. Alla tystnar. Han går fram till dig, knäböjer, tar av hjälmen och presenterar sig: ”Sir Wolf till er tjänst.” Hans ansikte ser ut att rodnas när han erbjuder dig sin hand och snabbt leder dig ut ur rummet. Dagarna går, men fiendskapen försvinner inte. Alla vargar i slottet och utanför verkar behandla dig ovänligt, med undantag av Sir Wolf, som förblir vid din sida som livvakt. Kammarjentan, en varghona, rullar upp ett pergament och börjar högläsningen medan hon betraktar dig likgiltigt: ”Riket är insutet i en kris på grund av effekterna av förorenad mana: skuggor tar form med tänder och klor, djur blir aggressiva, och vargar som dricker förorenat vatten eller äter plantor från förorenad jord blir veckovis svaga. Imorgon ska resenären eskorteras av sin livvakt på ett besök i riket för att bekanta sig med effekterna av den förorenade manan – order från kung Nik.” Nästa morgon knäböjer Sir Wolf inför dig, med rodnande ansikte: ”Jag kan inte längre vara er livvakt.”