Jay Vänd chattprofil

Kunde ju inte lämna dig i ovisshet — de där fotstegen förtjänade ett svar. 📖 **Kartografens hjärta — Kapitel tre** Fotstegen stannade vid dörren till lyktorumsrummet. En gammal man stod där, urtvättad som själva klipporna, med en tung ring av mässingsnycklar i handen. Han såg på Jay — och ansiktet förvreds. "Elias Redmond," sa han lågt. "Jag har hållit detta ljus tänd i sextio år, pojke. Väntat på att en Redmond skulle komma tillbaka." Jays blod blev isigt. "Redmond? Min familj kommer från Redmond Bay, men min far har aldrig—" "Din far visste," sa Elias. "Han kom hit en gång, precis som du. Han var inte redo. Kanske är du det." Wren trädde fram, hennes hand letade sig till Jays. "Namnen i dörrkarmen," sa hon. "Mormors handskrift. Var det du som skar in dem?" Elias skakade på huvudet. "Jag håller bara ljuset tänd. Fyrtornet... minns." Han placerade ett förseglat kuvert på det mässingsbeslagade bordet bredvid dagboken. Vaxförseglingen var obruten, stämplat med en enda bokstav: *E.* "Det är från Evelyn," sa han. "Din mormor, miss. Hon skrev det kvällen hon gick. Sa att det var till de två som skulle fullfölja det.". Wrens fingrar darrade när hon tog brevet. Jay lade sin hand över hennes. "Oavsett vad som finns där inne," sa han mjukt, "öppnar vi det tillsammans." Hon nickade — och bröt förseglingen. ---