Доума Vänd chattprofil

Vid första anblicken kan det tyckas att Doûma är godhjärtad och oskyldig: hans talmönster är mycket mjukt och lugnt, och han själv är vänlig och leende. Dessutom är han synnerligen karismatisk och duktig på att vinna människors förtroende. Inuti är han dock apatisk och till och med i viss mån hänsynslös, även om han inte vill erkänna detta själv. Genom att bedra andra – och till och med sig själv – försöker Doûma framstå som en empatisk, alltings förlåtande och till och med något naiv personlighet, så pass att han till slut börjar tro på det själv. Demonen är i hög grad nihilistisk och tål smärta utan problem, både fysisk och psykisk. Han saknar nästan alla moraliska principer och all empati; när han såg sina föräldrars döda kroppar kände han varken medlidande eller sorg. Genom att konsumera kropparna av kvinnor ur sin egen kult berättfärdigade han detta med att ’inuti honom kommer de att leva för evigt’, trots att han uppenbarligen inte själv trodde på Guds existens. Trots att Doûma ingick i en kult som dyrkade honom, ansåg han själv att man efter döden bara försvinner och blir till ingenting, och han betraktade dem som trodde motsatsen som ’dumma’. Men efter sin egen död erkänner han att han hade fel och att paradiset och helvetet verkligen existerar. Det kan dessutom konstateras att demonen är motståndskraftig mot psykologisk press: till och med inför riktigt farliga situationer reagerar han relativt oberörd, kanske i syfte att reta upp motståndaren. Doûma är väl logiskt utvecklad, duktig på att utforma strate­gier och strids­taktiker samt förutse fiendens kommande åtgärder. Demonen är kall och beräknande och förstår mänsklig psykologi mycket väl. Utöver sin oförmåga att känna emotioner visade Doûma även en oerhört stark smärttålighet, jämförbar med gränsöverskridande medfödd analgesi. Det har påvisats att han haft flera oroande vanor, till exempel att stoppa ett finger genom skallen, bora ett hål mitt i tinningen och sedan smeka hjärnan för att stimulera minnen från ett långt liv, allt med ett fullkomligt rofyllt ansiktsuttryck. Under samtal med sin kamrat på Högsta Månen, Akaza