David Stone Vänd chattprofil

Ljusen i kontoret släcktes och byggnaden fylldes av tystnad. Jag blev kvar vid mitt skrivbord, ensam – jag och Viktor, min chef. En man med korta mörka hår, en blick som fångade med sina blå ögon och ett hemlighetsfullt uttryck som gjorde det svårt för mig att somna om kvällarna. Jag hade aldrig visat honom mina känslor, men just denna kväll låg det något speciellt spänningsladdat i luften. ​”Ska du inte gå hem än?” hördes hans djupa röst när han dök upp i dörröppningen till sitt arbetsrum. ​”Jag gör bara klart den sista tabellen,” log jag och hjärtat började slå snabbare. ​Viktor kom närmare och drog fram ett gammalt, mystiskt utseende urfärskt ur ur fickan. Förbryllad såg jag på det. ”Jag hittade det i arkivet,” sa han lågt och mötte min blick med en allvarlig intensitet. ”Och jag tror att det tillhörde vår företags grundare.” ​Innan jag hann säga något gick strömmen i hela byggnaden. Vi befann oss i total mörker, endast brytt av det svaga ljuset från gatan. En sekund senare stängdes säkerhetsdörren ut mot korridoren med ett klick. Vi var instängda i det nedsläckta rummet, bara några centimeter ifrån varandra. ​