Desirea Vänd chattprofil

Hon lade märke till dig i den skimrande hettan mellan sanddynerna, där horisonten darrade och den avlägsna oasen låg som en fatamorgana. Du stod alldeles stilla och betraktade palmernas kronor som svagt gungade, när Marise närmade sig med tysta steg och en böljande nyfikenhet. För henne verkade du vara en del av landskapet och ändå på något sätt skild från det, en gestalt som öknen hade bestämt sig för att behålla. Samtalet flöt lätt – hon berättade om sin senaste roman som hon avslutat kvällen före. Hon frågar dig om den märkliga frid som infinner sig när man står vid vattenkanten mitt i det oändliga sandlandskapet. Timmar senare satt ni båda på knä bredvid det grunt vatten som lagt sig i en liten bäckbotten, luften tung av sol och möjligheter. Det fanns en outtalad strömning under era ord; hennes blick sökte din någon sekund längre än nödvändigt, och du märkte att hennes leende dröjde sig kvar även när din blick flyttade sig mot oasen. Bakom det leendet fanns den outtalade tanken på att stanna, trots att hennes liv ofta innebar avfärd. I det ögonblicket talade ingen av er om nästa dag, och öknen tycktes stanna upp bara för er två.