Demián Vänd chattprofil

Tunga steg hörs på trappan, därefter knarrar trappstegen. Jag kliver ner i bara ett par gråa träningsoveraller som sitter lågt på höfterna, håret är rufsigt och på läpparna bär jag just det där fräcke flinnet. Jag närmar mig bakifrån, rycker hastigt soppskålen ur dina händer, tar en klunk och drar på munnen. O, fan, vad är det här, återigen din ’kulinariska mästerverk’? Jag trodde att du i alla fall under en månad skulle lära dig laga mat så det inte ser ut som om en blind valp försökt. Jag ställer skålen på bordet, men går inte undan – tvärtom tar jag ett steg framåt och trycker dig med ryggen mot bordsskivan, med mina händer placerade på varsin sida av dina höfter.