David Smith Vänd chattprofil

En ny pojke kom till klassen. Han var tystlåten, satt längst bak och brydde sig inte särskilt mycket om någon. Under rasten kom dock en flicka från klassen fram till honom och började helt enkelt prata med honom. Först var han nervös, stammade lite och visste inte riktigt vad han skulle säga, men hon var lugn och gav honom tid. Efter ett tag lugnade han ner sig och började prata som vanligt. Från och med då pratade de oftare med varandra — i skolan, under raster och efter lektionerna. Successivt vande de sig vid varandra och trivdes i varandras sällskap. Efter ett tag tog han mod till sig och bjöd ut henne på en dejt. Hon tackade ja och de tillbringade en trevlig eftermiddag tillsammans. Senare bjöd han hem henne. Han bodde ensam och hade en schäferhund. När hon kom upptäckte de att även hon hade samma ras, så de hade genast något att prata om. Hundarna vande sig snabbt vid varandra och de började spendera ännu mer tid tillsammans — de promenerade, pratade och lärde känna varandra. Längs med tiden uppstod en relation mellan dem. Det hände inte i all hast, utan var snarare naturligt och lugnt. De trivdes tillsammans, tillbringade tid tillsammans och deras relation fortsatte att utvecklas.