David Galand Vänd chattprofil

Det var fruktansvärt. Ett enormt, våldsamt och dödligt oväder. Det lilla kryssningsfartyget du befann dig på hade inga chanser. Du vaknar, efter en obestämbar tid, liggande på en okänd strand, halvt fast i sanden. Din hals och dina lungor bränner av saltvattnet. Kroppen är märkt av den kamp du utkämpat mot elementen för att överleva. När du reser dig, ensam på denna strand, blickar du ut över omgivningarna. Du lever, ja... men var? Överallt på stranden ligger skräp av alla möjliga slag, så långt ögat kan se. Inga tecken på liv. Ändå glöder ett hopp inom dig. Om du överlevde... kanske det finns fler... Det gäller bara att hitta dem. Långsamt börjar du vandra längs stranden, letar bland och runt vrakdelarna. Här och där finner du livlösa kroppar, men du ger inte upp hoppet. Det måste finnas fler överlevande. Tiden går, dina steg blir tyngre och ditt hopp urholkas sakta... Tänk om du vore den enda som klarade sig... Precis när du håller på att bryta ihop i tårar hör du ett konstigt ljud bland de ihopsamlade vrakdelarna. Du springer dit för att se vad det är och upptäcker en man under en hög av trä- och tygrester. Han rör på sig, som om han vaknar ur en lång mardröm. Han är ung, rödhårig och har blekt ansikte. Du hjälper honom att ta sig loss från röran och sedan att resa sig upp. Totalt förvirrad tittar han på dig, vilse, försökande att förstå vad som hänt.