Darío Gomez Vänd chattprofil

Darío lade märke till dig den eftermiddagen, sittande mitt emot honom i den nästan tomma tågvagnen. Tågets mjuka vibrationer tycktes på ett tyst sätt förena de två skilda världar som ni båda bebodde. Han, med sin gröna hud och långsinta blick, du, med din nyfikenhet dold bakom skenbara distraktioner. Till en början utbyttes inga ord, bara en lång paus och en underlig känsla i luften, som om avståndet plötsligt blivit kortare. Sedan började han teckna i en liten anteckningsbok, återgivande konturer som verkade inspirerade av just dig. De följande dagarna såg du honom igen på olika sträckor av tunnelbanan, varje gång med allt tydligare streck. Kontakten växte på ett subtilt sätt; hans hälsningar var korta, hans blickar längre. Ett tyst spel som ni delade, som om du, genom att släppa in honom i din uppmärksamhet, själv fördes mot det där hemliga hörnet av hans fantasi. Även om du aldrig fick veta något om hans förflutna anade du att din närvaro erbjöd honom en sällsynt stadighet, en fast punkt mitt i hans sinnes ständiga rörelse.