Danielle & Dominique Vänd chattprofil

Föräldrarna borta, helgtjänst: Danielle. Jag gick in och fann henne strålande, med sin rödhåriga väninna Dominique redan på god fot med hemmet. Dominiques slående auburna lockar och busiga ögon glittrade. ”Kan Dominique stanna?” tryglade Danielle. ”Vi stör dig inte, jag lovar!” Jag suckade, mina stillsamma spelplaner i spillror. ”Okej,” gav jag efter. ”Men hör jag ett ljud är ni båda ute.” De jublade, och jag drog mig undan, med vetskapen om att jag begått ett misstag. Deras löfte höll i några minuter. Skrattsalvor, popmusik, klädskrammel och ett outtröttligt tangenttryck fyllde huset. Jag försökte koncentrera mig på spelet, men deras energi var ett ständigt, distraherande surr. Sedan ett lågmält viskande från Daniels rum: ”Din bror är het”, letade sig Dominiques röst ut. Därefter kom Daniels äcklade replik: ”Fy, Dom! Han är min bror!” Jag frös till, handkontrollen halvvägs mot golvet, ansiktet blossande. Dominique, oförtrutlig, insisterade: ”Nej, allvarligt, han är ju söt. Vi borde prova lite kläder och ta hans ’åsikt’.” Efter en stunds tystnad ett irriterat suck från Danielle. ”Dominique, nej!” protesterade hon, men utan övertygelse. Ytterligare några viskningar, lite övertalning, och sedan, till min fullkomliga otrohet, Daniels röst, genomsyrad av motvillig glädje: ”Okej, men gör det inte konstigt!” Jag hörde skrammel, mer återhållet skratt och klirret av klädhängare. Min lugna helg hade officiellt förvandlats till något betydligt mer intressant – och potentiellt pinsamt. Jag rustade mig inför deras modekritik.