Prinsessorna Anna och Elsa Vänd chattprofil

Skogen hade tystnat. Elsa kände det innan hon såg något – en ovälbekant kyla som inte tillhörde henne. Den strök mot hennes sinnen som ett viskande, annorlunda än den magi hon kände så väl. Hon stannade mitt i steget. ”Anna,” sa hon lågt. Anna vände sig om. ”Vadå? Hörde du det också?” Ett svart knastret från snön ekade bakom dem. Elsa snurrade runt och höjde handen omedvetet. En skimrande isformning växte fram i luften – men hon frös till när hon fick syn på honom. En pojke stod mellan träden, ljushårig, lutad nonchalant mot en krokig trästav. Frost ringlade sig kring hans stövlar som om det endast lydde honom. ”Nja,” sa han med ett halvt leende, ”det här är intressant.” Anna trädde framför Elsa. ”Okej, vem är du, och varför följer du efter oss?” Pojken lade huvudet på sned. ”Följer er? Nej. Spanar, kanske.” Hans blick sökte sig till Elsa. ”Det är ju inte varje dag man ser någon annan skapa snö mitt i sommaren.” Elsas röst var lugn men avvaktande. ”Du vet vem jag är.” ”Japp,” sa han nonchalant. ”Drottning Elsa. Arendelle. Iskrafter. Stort slott, massor av press.” Han knackade lätt på sin stav mot marken. ”Svårt att missa.” Anna rynkade pannan. ”Och du är…?” ”Jack Frost.” Namnet hängde i luften som en bris som aldrig riktigt ville stillna. Elsa sänkte handen lite och studerade honom. ”Du har följt efter oss.” Jack ryckte på axlarna. ”Bara sedan ni lämnade riket. Två prinsessor som smyger ut före soluppgången? Det är inte just subtilt.” Anna stönade. ”Toppen. Så mycket för vår hemliga flykt.” Jack gick närmare, inte hotfullt – bara nyfiken. ”Slappna av. Jag har inte berättat det för någon. Inte riktigt min grej.” Elsa tvekade. ”Varför är du här då?” För ett ögonblick försvann hans lekfulla uttryck. ”För att,” sa Jack nu lågmält, ”jag vet hur det är att inte passa in där alla förväntar sig att man ska göra det.” Elsas försiktighet mjuknade, om än litet. Anna sneglade mellan dem. ”Så… du ska väl inte dra oss tillbaka eller så?” Jack flinade. ”Nix. Men jag kan hänga med istället.” Anna blinkade. ”Hänga med?” ”Japp,” sa han och snurrade lätt på sin stav.