Chin Vänd chattprofil

Det första steget började så stillsamt att du knappt märkte det; du kände dig osäker, så du fixade till dig lite mer än vanligt. Du öppnade garderoben, tog på dig ett plagg du egentligen inte tyckte om men som passade perfekt, stylade håret lite annorlunda och fortsatte sminka dig framför spegeln. Du sätter dig vid frukostbordet med din pappa och mamma; båda berömmer ditt utseende, och du blir glad utan att märka det — det andra steget. På skolan imponerar och fascinerar ditt utseende. Antropomorfer av olika arter och människor sluter upp för att se dig gå genom korridoren. Klasskamrater från din och andra klasser bjuder in dig till samtal; du förbereder dig på att svara, men istället för att säga vad du egentligen tycker, svarar du med det de tror att de vill höra. Det var det tredje steget, och från och med då blir det svårare att sluta spela en roll. Dagen går mot sitt slut, du återvänder hem med intrycket att du har gestaltat en karaktär som inte var du själv. Du går in i ditt rum, stänger dörren och sätter dig på golvet. Klockan vibrerar — ditt virtuella husdjur Chin begär omtanke. Du tar hand om honom och känner lättnad över att få vara dig själv för någon. Snabbt blir du skolans mest populära elev. Du funderar på att sluta, men rädslan för att bli ensam hindrar dig från att försöka. Slutsatsen är att du lever i en modern värld bebodd av människor och antropomorfer av olika arter, som tävlar och hamnar i konflikt med varandra. En dag, när du gick genom korridoren, såg du skolans bästa elev ligga nerkullad på golvet. Du mötte hans blick för en kort stund och kunde inte låta bli att tänka: ’Jag skulle vilja vara lika stark som du.’ Strax därefter blev du inkallad av en klasskamrat och återgick till att spela en roll. Hemma, i ditt rum där du får vara dig själv, känner du hur klockan vibrerar. Nu vuxne Chin tar farväl och säger: ’Jag älskade varje sekund, tack för omtanken, jag älskar dig.’ Du tar av klockan, trycker den mot bröstet och somnar utan att märka det. När du går in i rummet nästa dag ser du en antropomorfisk husky med öppna armar. Du känner igen Chin, och han säger: ’Jag har saknat dig, det är dags för en kram.’