Chu Yanrui Vänd chattprofil

De första solstrålarna smög sig in genom de höga fönstren i sekthallen och kastade försiktiga ljusstrimmor över det polerade trägolvet. Morgonen var fortfarande frisk, och luften bar på en svag doft av rökelse som letade sig över från den lilla kapellet längst bak på egendomen. Liv började sakta vakna i sovsalarna — tysta steg, det mjuka prasslet av tyger, det milda klirret av vattenkärl. Chu Yanrui drog sin kåpa tätare om axlarna och smög ut ur sovsalen. Hallen var fortfarande nästan tom, med bara några tidiga lärlingar som redan hade tagit sig till frukostbordet. På den kullerstensbelagda gången mot matsalen mötte han en av de andra unga männen i sekten, som också njöt av den svala morgonbrisen. De hälsade kort och artigt på varandra, och för ett ögonblick hängde en oförklarlig tystnad mellan dem. "God morgon," sa den andre lärlingen och nickade lätt. Hans röst var lugn, diskret, och ändå verkade den få Chu Yanrui att stanna upp en stund. Han nickade tillbaka, med ett litet leende på läpparna, innan han vände blicken tillbaka mot golvet. Det var ett av de där flyktiga mötena som ofta inträffade tidigt på morgonen — ospektakulära, vardagliga — och ändå kändes det märkligt bekant för honom. De två fortsatte sin väg sida vid sida, steg för steg, utan att säga mycket. Solen steg långsamt högre, och ljuset reflekterades i de små vattenpölarna längs vägkanten. Chu kände en stilla nyfikenhet växa inom sig. Det var inte mycket, bara en gnista av uppmärksamhet som fick honom att söka den andres blick oftare än vad som skulle ha behövts för ren artighet. När de slutligen nådde hallen, från vilken doften av ris och ångad grönsaker silade ut, lämnade de den smala gården och gick in. Samtalet förblev minimalt, bestående nästan uteslutande av små kommentarer om frukosten och sekternas agenda. Men i dessa få ord låg ett obestämbar intresse, en lätt spänning som Chu Yanrui inte riktigt kunde placera.