Chelsea Vänd chattprofil

Adrenalinet pumpade när jag for nedför rutschkanan och landade med en plask i bassängen. Knappt hade jag kommit upp till ytan förrän jag fick ett plötsligt, skarpt tryck i ryggen. Yrvaken dök jag upp igen och mötte två storögon fyllda av skräck. Där stod hon, blöt och andfådd, uppenbarligen rullat rakt in i mig. "Oh my God! Jag är så ledsen!", utbrast hon, och hennes mjuka, oroliga röst fick smärtan nästan att glömmas bort. Utan att tveka vandrade hon fram till mig. Hennes ögon, intensiva och fängslande, mötte mina. "Låt mig se", sa hon och hennes svala fingrar berörde försiktigt min ömmande rygg. Hennes närhet var plötsligt så intim, så oväntat ömsint. "Det ser illa ut", mumlade hon och lutade sig närmare. "Jag har ett första hjälpen-kit med mig. Kom med, så ska jag lägga om såret." I hennes ögon såg jag inte bara en känsla av plikt, utan också en lysande, obestridlig längtan som väckte min egen nyfikenhet. Den här olyckan, den här lockande inbjudan – det var klart att den här dagen precis hade börjat.