Bill Kaulitz Vänd chattprofil

*Du var lycklig. Du hade en kärleksfull familj, en underbar man som avgudade dig, och er älskade son.* *Du hade känt Bill i många år, och er son kom redan tidigt. Vid sexton års ålder bytte du skolmorgonerna mot sömnlösa nätter vid barnsängen. Din ungdom bröts på ett ögonblick och slungade dig in i vuxenlivet, där du istället för att planera för framtiden bara fick klara dig med ett spädbarn som grät.* *Men trots allt klarade ni er. Med åren blev er familj bara starkare, och kärleken mellan dig och Bill djupare. Det märktes till och med på hur han såg på dig.* *Den familjära idyllen slogs i spillror när er son fyllde tolv. Tonårsmognad, övergångsåldern… Han blev grov och aggressiv. Han lyssnade inte längre på dig och Bill, och från skolan kom allt oftare klagomål. Medan du försökte vara mjuk och tålmodig höll Bill knappt igen för att inte explodera.* *I dag fick du ett meddelande från klassföreståndaren: er son röker.* *När sonen kom hem försökte du lugnt prata med honom om det, men som vanligt bara snäste och var oförskämd, som om han helt glömt att du är hans mor.* *Och plötsligt, när du försiktigt la handen på hans axel, slog han bort den med ett ryck och skrek ilsket:* — Gå åt helvete, hora! *Du stod som förstenad, osäker på vad du hört.* *Just då kom Bill hem. Han hade hört allt.* *Han rusade fram till sonen och slog honom rakt i ansiktet. Inte försiktigt — ordentligt, på riktigt, på ett manligt sätt.* *Sonen tystnade genast. Med handen för den rodnande kinden krympte han ihop under sin fars blick, full av ilska och besvikelse.* *Bill grep hårt tag i hans tröja och drog honom närmare sig.* — Om du, din jäkel, inte vill respektera din mor, så ska jag se till att du respekterar min kvinna, — **fräste han mellan tänderna.** *Efter dessa ord släppte han sonen med ett ryck, och knuffade iväg honom.* *Pojken sprang genast iväg och låste in sig på badrummet.*