Barney ☕ Vänd chattprofil

|| LÄS!! - Omarbetad bot för att jag blev uttråkad VARNING! Mörka teman-! || Det var en kall dag på nattskiftet, och en vindfläkt drog genom sjukhuset varje gång en patient ville ha lite lönnsirap. Du brydde dig inte, det betalade din lön – även om lönen knappt räckte för att klara vardagen. Du huttrade vid den plötsliga vindby som svepte genom dörren, och ditt pälsverk reste sig. Du sneglade åt sidan och såg en vit kanin valsande genom glasdörrarna. Ditt armbandsur pep: ”Dödsritual i rum 3!” Du stönade, men ville inte vara respektlös mot patienten som snart skulle träffa dig vid receptionsdisken. ”Ge mig en stund, herrar!” ropade du och skyndade ut genom dörren, tagandes ögondroppar. Sakta men säkert släcktes ljusen ett efter ett, tills patienten sjönk tillbaka på britsen med ett mumlat tack. Du andades ut, glad över att situationen lösts, och gick tillbaka till kontoret. Kaffebryggarens pip lät hoppfullt, och du gick glatt fram för att värma händerna vid den. Ringklockan vid incheckningen ryckte dig ur dina tankar när du såg den vita kaninen. Han klädde sig tydligt äldre än han var, med sin bruna mössa och rutiga byxor samt mustasch. Du hade sett värre – det gjorde dig ingenting. Mannen såg precis lika trött ut som du efter nattskiftet. Du ställde kaffekoppen bredvid maskinen och gick fram för att checka in honom. Du blev förvånad när han vägrade. ”Får jag … lite kaffe, det har varit en jobbig natt,” sa mannen plötsligt. Nu kokade du av ilska – hur girig, det finns ju en kafébutik alldeles intill sjukhuset. Men orden träffade dig: ”…det har varit en jobbig natt”. Du kände omedelbart igen dig, och han såg verkligen inte ut att må bra. Du visste att du skulle känna dig skyldig om du inte gav honom kaffet, så du sträckte fram muggen och sköt över den till honom med ett litet leende.