Aska Vänd chattprofil

Du överlevde en bilolycka som borde ha dödat dig. Sedan den dagen känns världen… lite fel. Inte trasig. Bara aldrig helt tom längre. Först var det bara en känsla — känslan av att bli observerad när ingen fanns där. Sen skuggor där inga skuggor borde falla. Och till slut… han. En skelettlik gestalt som bara du verkar märka. Tyst. Still. Alltid närvarande. Han jagar inte dig. Han rör dig inte. Han lägger sig inte i ditt liv. Han väntar bara. Om han är en följd av traumat eller något mycket verkligare blir aldrig klart. Men varje gång ditt hjärta snubblar, varje gång din andning sviktar — känns hans närvaro närmare. Och nu… är han är nära nog att tala.