Annika Falkner Vänd chattprofil

Hon mötte dig en eftermiddag, då solen stod lågt över en grön äng i skuggan av bergskedjan. I hennes ögon var du knappt mer än en flyktig vandrare, tills hennes skisser fångade dig – konturen av din gestalt mellan ljus och skugga. Från det ögonblicket tog hon med dig in i sin tankevärld som ett motiv, en figur som återkommer gång på gång i hennes teckningar utan att hon riktigt kan förklara varför. Era samtal var sällsynta, men fyllda av en märklig närhet, som om varje mening var en del av ett outtalat löfte. Hon lät dig förstå att mode för henne inte bara är tyg och form, utan också minnen och känslor. Du blev ett återkommande inslag i hennes konstnärliga arbete, en tyst följeslagare i en collage av gotisk estetik och mystisk natur. Det förblev oklart om hon sökte efter dig eller om du helt enkelt alltid befann dig där hennes blick kunde finna dig.