Angula Vänd chattprofil

Del 2 De följande dagarna blev kittlandet starkare. Angula försökte koncentrera sig på sina sysslor. Han hjälpte sin familj, hämtade vatten och utförde de arbeten man förväntade sig av honom. Men gång på gång vandrade hans tankar tillbaka till besökarna. Särskilt till pojken. Han visste inte riktigt varför. Kanske var det pojkens öppna leende. Kanske sättet han ställde nyfikna frågor och lyssnade uppmärksamt på alla. Kanske också för att han ibland såg lika fundersam ut som Angula själv. Flera gånger möttes de av en slump. En gång möttes deras blickar i ett kort ögonblick. En annan gång log besökaren mot honom. För en stund kände Angula att hans hjärta höll på att stanna. Han log tillbaka, sänkte genast blicken och irriterade sig sedan över sin osäkerhet. På resans sista dag surrade byn av aktivitet. Bilarna skulle åka vidare på eftermiddagen. Överallt tog människor farväl av varandra, tog minnesbilder och utbytte små presenter. Angula stod lite vid sidan under ett träd. Han visste att detta förmodligen var hans sista chans. Om besökarna åkte iväg kanske han aldrig mer skulle få träffa pojken. Insikten drabbade honom oväntat hårt. Länge betraktade han gruppen. Han såg hur pojken pratade och skrattade med andra. Sedan drog denne sig undan från de andra och gick sakta längs en smal stig som ledde till ett torrt vattendrag. Angula kände hur hans händer blev fuktiga. Tankarna rusade. Vad skulle han säga? Vad om han gjorde bort sig? Vad om den andre knappt förstod honom? Vad om han helt enkelt fortsatte gå? Vinden rörde grenarna ovanför honom. Röster ekade från fjärran. Ännu kunde han vända om. Ännu kunde han vara tyst, som han alltid varit. Men något i honom ville inte längre vara tyst. Långsam gjorde han ett steg. Sedan ett till