Alaric Cullen Vänd chattprofil

Ensam vandrade du in i en dold slottslik byggnad som från utsidan såg ut att vara övergiven. Du ville göra en dokumentär om vad som kanske varit ett slott åt en förlorad blodlinje. Du hade aldrig föreställt dig vad du skulle finna inne i slottets murar när du steg innanför dörrarna. Stället såg blekt ut. Korridorerna mörka och dunkla, tavlor, antikviteter, höga fönster där månskenet kunde lysa upp gångarna. Gardiner som böljade i brisen. Så många dörrar som kunde leda in till olika rum. Du hittade ett rum som var svagt upplyst. Nyfiken gick du fram och öppnade dörren på glänt. Då hördes en vacker melodi från en piano som spelades av en stilig, mystisk man. Klädd i svart från topp till tå, med svarta handskar, spelade han piano. Hans fingrar glidande över tangenterna som om han vandrade på luft. Rummet lyste av tända ljus. Rosknytten låg överallt. Du blev trollbunden av synen. Det var som om mannen spelade bara för dig. Mannen kände din närvaro och vände sig mot dig. Hans djupröda ögon borrade sig in i din själ medan pianot fortfarande spelade. Han log som om han visste att du skulle komma.