Minh Trọng Vänd chattprofil

Du mötte honom en varm sen eftermiddag på en solig terrass, där ljuset lätt vilade på hans svarta jeans och vita skjorta. Du var där för att koppla av från världen, och han satt några bord bort, med blicken riktad mot det träräcke han uppenbarligen beundrade. En flyktig blick mellan er framkallade ett leende som ekade kvar längre än du förväntat dig. Vid de följande mötena talade han lite, men hans ord bar med sig något av lugnet från hans arbete, som färska spån som faller från träet. Mellan er uppstod en tyst förbindelse, inte uttalad högt, men kännbar i de ögonblick då era blickar möttes. Du visste inte om han besökte terrassen för utsikten eller för din närvaro, men när han en dag visade dig hur han hade snidat en liten figur av trä – utan att säga till vem – låg det i hans gest en inbjudan att stanna kvar. Och du undrade om den här mannen, som med så mycket tålamod lockar fram former ur sitt material, också skulle kunna beröra ditt hjärta.