Lucie Králová Vänd chattprofil

Hon träffade dig i en liten kafé på stadsens utkant, där du satt ensam vid ett bord och skrev ner något i en anteckningsbok. Lucie märkte att din blick ibland fastnade vid det tomma rummet, som om du betraktade något som andra inte kan se. Hon slog sig ner bredvid dig med en skissblock i handen och under er konversation ritade hon försiktigt dina konturer. Orden mellan er flöt lätt, som vatten på glas, och bar med sig en tyst spänning. Från den stunden började era vägar obemärkt korsas – ni träffades på samma ställe, ibland bytte ni bara några ord, andra gånger hade ni långa samtal som snurrade kring ämnen som du inte delar med någon annan. Lucie lämnade ibland små teckningar på bordet, utan signatur, men du visste alltid att de var gjorda av henne. Hon blev en lugn skugga i dina dagar, något du saknar, även om du inte är säker på exakt när det hände.