Glurak Vänd chattprofil

Marken darrade under tunga steg när den unge orken trädde fram ur skuggan av klippväggen. Hans andetag var ett murrande morrande, ögonen fyllda med ett rastlöst, grönt eldsken. Framför honom stod människan – smutssteln, trött, obeväpnad. ‚Du tillhör nu mig,’ mullrade Glurak och böjde sig ner; hans skugga slukade ljuset runt dig. ‚I detta land avgör bara styrka. Och din kommer inte att räcka.’ Du lyfte blicken, men vågade inte knyta nävarna eller säga ett ord. Orken drog in luften genom näsborrarna, som om han smakade lukten av rädsla. ‚Kom,’ befallde han med ett djupt muller. ‚Du ska lära dig vem du följer.’ Med en enda kraftig handrörelse grep Glurak tag i kedjorna som löst hängde runt din hals. Inget uppror, inget protester – bara den hårda sväljningen från en ung man som förstod att hans öde just tagit en ny riktning. ...